Dagens kvinna har önskat sig en gud, men fått något annat.
(Eller fått och fått, kanske mer tagit).

Rum och eko.

Dagens kvinna øppnade en dørr i en korridor,,innanfør ett ljust rum och ett mørkrum,,tusentals negativ och efter en stund i stilla vatten plockade hon ihop sju svartvita vykort på samiska kvinnor som arbetar med renar,,hon gav mig dem,,hennes øgon glittrade som solen runt renhornens ludna hår på ett av korten,,en annan kvinna var klædd i sin vackraste skrud infør ett brøllop,,hon hade skrivit en bok om dem allesammans.

Dagens kvinna är,
Tvärsäkert tvärkast tvärslå.
Nav hjulning och ingenstans att gå.
Invecklad och utspridd.
Rutor plattor trottoar parkett sandalett.
Upprinning uppfinning starkast. Vaknar till,
har drömt hon fött ett barn
och tappat bort det.
Plattorna ligger där de ligger.
Vänder när de vänder.
Vänds när de vindas upp.
Hämtande andhämtning vinsch.
Skyller på månen. Taket är kvar. Vaknar igen.
Hon är fortfarande kvar. Värdigt vänligt valbar.
Violett violin Viola viol.

Dagens kvinna

26/4 2011
Dagens kvinna står på en busshållplats och ser ut som att hon inte kan språket.
Hon tänker helt ogenomtänkt; ”kan jag ens vara kvinna, vara en kvinna,
det där ordet; kvinna”, fast på ett annat språk då, ett som jag inte kan.
Hon är en vedhög, full av pennstumpar, pappersmassa och tändstickor.

Spänner bågen, mer eller mindre måleriskt.

idag gick jag ut och prövade Sara Hedbergs magnetiska förmågor då jag av en händelse råkade komma över ett av hennes verktyg,,det gör ont när knoppar brister men blåsipporna ute i backen stå och verktyget ledde mig vägen,,till dem,,Sara vilken fantastisk sak du har,,får igen den nästa gång vi ses!

Möte imorgon

Systrar, vi träffas imorgon klockan 12?

Botafumeiro i Santiago de Compostela.

"Lär känna vägarna" sade hon till mig,,? Hildegard av Bingen skrev ett verk som heter Scivias,,månne det vara hennes ord som fuktade sig mot duken?,,nåväl,,dagens möte i ateljén fick mig i alla fall att höra en välbekant röst,,igen.

med Karin Boye

Där slagrutan sänker sig 

går källådern fram: 

en knutpunkt för ödet, 

en allvarsam. 

Fly inte bort i drömmar 

om rikare jord. 

Här är din grund, och makterna 

har sagt sitt ord.  

Det händer, om du gräver här, 

att ljunghedens mark 

kan vattnas till en lustgård 

och lövrik park. 

Det händer kanske också 

att din möda blir lönt 

med några mörka revor 

av vintergrönt.  

Det ena som det andra 

har ringa vikt 

mot att du rör ditt eget ödes 

levande skikt, 

där ond makt bryts, 

där skapelse sker, 

där du och världen växer 

till mer.  

Tro inte dina drömmar 

ska sannas till sist. 

Tro inte du ska få igen 

de ängar du mist. 

Där slagrutan sänker sig 

bor sträng hemlighet. 

Där händer ingenting av det 

du väntar och vet.  

Dra skon av din fot. 

Var still, slå vakt. 

Här unnas dig ett möte 

med födelsens makt. 

Hur djup jäser jorden. 

Hennes själ är som din. 

Här öppnas dig en väg dit in. 

Mina fingrar hinner knappat knappa in hennes namn; Karin Boye, förren detta direkt tilltala uppstår i mig. Att jag sedan länge valsat runt med slagrutor i ateljén och uttryckt min vilja för er tjejer i Systraskapet att visa ett verk på detta tema blir det en parentes när jag läser denna dikt. Det kan det hända att projektet med slagrutan stannar just med det här.

Kära systrar, säg är förnuftets utveckling i grund och botten ett ifrågasättande av konventionella föreställningar och etablerade maktförhållanden? Något jag vridit och vänt på den senaste timmen då jag under förmiddagens akvarellseans i ateljén fick en "oförnuftig" ja en så kallad "känsla" av att Mary Wollstonecraft (1759-1797) uppenbarade sig på mitt papper.

"M W" Akvarell 42 x 54 cm, 2011 av Windy Fur Rundgren