Där slagrutan sänker sig
går källådern fram:
en knutpunkt för ödet,
en allvarsam.
Fly inte bort i drömmar
om rikare jord.
Här är din grund, och makterna
har sagt sitt ord.
Det händer, om du gräver här,
att ljunghedens mark
kan vattnas till en lustgård
och lövrik park.
Det händer kanske också
att din möda blir lönt
med några mörka revor
av vintergrönt.
Det ena som det andra
har ringa vikt
mot att du rör ditt eget ödes
levande skikt,
där ond makt bryts,
där skapelse sker,
där du och världen växer
till mer.
Tro inte dina drömmar
ska sannas till sist.
Tro inte du ska få igen
de ängar du mist.
Där slagrutan sänker sig
bor sträng hemlighet.
Där händer ingenting av det
du väntar och vet.
Dra skon av din fot.
Var still, slå vakt.
Här unnas dig ett möte
med födelsens makt.
Hur djup jäser jorden.
Hennes själ är som din.
Här öppnas dig en väg dit in.
Mina fingrar hinner knappat knappa in hennes namn; Karin Boye, förren detta direkt tilltala uppstår i mig. Att jag sedan länge valsat runt med slagrutor i ateljén och uttryckt min vilja för er tjejer i Systraskapet att visa ett verk på detta tema blir det en parentes när jag läser denna dikt. Det kan det hända att projektet med slagrutan stannar just med det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar